SLO

Klolossning, eller symmetrisk lupoid onychodystrofi (SLO), är en kronisk klosjukdom som innebär att i övrigt friska hundar plötsligt tappar flera eller alla klor. Här är en länk till SLU’s projekt om SLO: http://hunddna.slu.se/?page_id=157

Esters resa 

2015
27 april: Ester klämmer en tass i en dörr. Detta leder till hälta.
29 april: Första veterinärbesöket, ingen åtgärd, beslut om att avvakta.
Första veckan i maj: Ester blir inte bättre, istället visar hon hälta på i princip alla tassar.
7 maj: Klor i baktassen går sönder
8 maj: Veterinärbesök 2. Två klor är lösa och plockas bort. Veterinären konstaterar att alla klor är mer eller mindre påverkade, oklart av vad. Tid till en hudspecialist bokas, Ester får smärtstillande i form av Norocarp.
12 maj: Veterinärbesök 3. Nästan alla klor är lösa och plockas bort. Prov på bakterier samt svamp tas. Stark misstanke om SLO. Behov av kraftig smärtlindring i form av morfin.
13 maj: Veterinärbesök 4 på universitetssjukhuset Ultuna. Antibiotika körs igång (Ronaxan), även dubbel maxdos av fettsyror (Viacutan). Vi rekommenderas att boka en tid till Kerstin Bergvall som är specialist gällande SLO. Diskussion om kortison, men vi väljer att avvakta med detta.
I slutet på maj: Svar på bakterieprovet visar bakterieinfektion i klofalsarna. Detta är dock vanligt i samband i SLO. Svampprovet visar ingen svampinfektion.
26 maj: Biopsi tas för att bekräfta diagnosen.
29 maj: Veterinärbesök. En klo är lös igen.
26 juni: Svar på biopsin. Biopsin bekräftar diagnosen SLO. En period av ca. 2 veckor då hon är utan smärtlindring och antibiotika.
12 juli: Den sista av originalklorna släpper.
13 juli: Besök hos Kerstin Bergwall. Man konstaterar att Ester har ovanligt fint klokvalité på de nya klorna som håller på att växa fram förutom en klo som håller på att lossna. Diskussion om fortsatta behandlingsstrategi. Beslut att fortsätta avvakta med kortison då klorna är så fina. Fortsatt tillsats av fettsyror.
15 juli: Den dåliga klon tas bort.
17 juli: Vi märker att en ytterligare klo är lös.
19 juli: Veterinärbesök där man kan konstatera att i princip alla klor är lösa – igen. Kortison körs igång med hög dos, även antibiotika samt morfin.
20 juli: Efter en tuff natt konstaterar vi att smärtorna är för svåra för att hanteras hemma. Ester remitteras till Strömsholm för smärtlindring.
22 juli: Ester skrivs ut, hon är medtagen men en helt annan hund än den som lämnades in två dagar tidigare.

Augusti - November

Kortisonet trappas ned på en underhållsdos. Det ser hyffsat bra ut med de nya klorna. Livet återgå till mer eller mindre till det vanliga. Vi söker tävlingsdispans och får den beviljad. Det känns som att det finns hopp igen. Återbesök hos Kerstin B är bokad till december.

I början på december ser jag att klorna börja mörkna igen och Ester visar tydliga tecken på att hon är på väg in i sitt tredje skov. Jag och Esters uppfödare Ina har redan innan diskuterad att Esters gräns är nådd, blir det ett nytt skov då är det nog med lidande för Ester. Hur tungt det än är så väljer vi att låta Ester slippa känna mer smärta och låter henne somna in den 9 december 2015.
​
Esters sjukdomsförlopp var ovanligt – att få tre skov inom en så kort tidsperiod är inte vanligt. Så här efteråt förstår man att hon har haft ont ett antal veckor innan vi förstod vad som pågick. Dels har hon slickat på sina tassar, men även varit ovanligt nervös och stressad mot den i vanliga fall trygga hunden hon är.

Vad har vi lärt oss? (uppdaterad 2015)

Anteckningarna här nedan har vi gjort längs resans gång tillsammans, Petra och Ina. Vi har försökt att vara alltid två på de olika veterinärbesöken för att säkerställa att vi uppfattar saker rätt och för att komma ihåg att fråga allt möjligt/omöjligt!
​
Smärta
Det som kännetecknar SLO är att det är oerhört smärtsamt för hunden och det har stundvis varit svårt att hålla Esters smärtor under kontroll. I akuta fasen har morfin varit nödvändigt och sen har det trappats ner vi har gått över till Norocarp. Norocarp får man dock inte kombinera med kortison så just nu håller vi tummarna att kortisonets smärtlindrande effekt räcker.
Vi har också märkt att tassbandagen som man lägger hos veterinären har orsakat mer smärta än gjort nytta. Därför har vi plockat bort bandagen rätt omgående. Vi har skyddat tassarna ute med strumpor och hundskor, men inne har Ester inte haft något. Tassarna har sköljts regelbundet med vatten och Lactacyd.

Medicinering
Det finns ingen bot på SLO men för de flesta hundar lyckas man med att få sjukdomen under kontroll.
För ca. en tredjedel räcker det med behandling av fettsyror (t.ex. Viacutan) för att hålla sjukdomen under kontroll. Räcker inte fettsyror så tar man till kortison och funkar inte det så finns det en medicin som kallas för Trental som fungerar för en del hundar.
Som ett ytterligare alternativ finns kloamputation där man helt enkelt tar bort alla klor. SLO är en sjukdom som endast drabbar klor och finns det inga klor, ja då händer det inte så mycket. Det här alternativet innebär dock en stor operation med risk för sekundära infektioner och i Sverige har man sällan tagit till detta alternativ.

Diagnostisering
Enda sättet att bekräfta en säker diagnos för SLO är att göra en biopsi där man amputerar bort en klo från hunden. Biopsin kan uppfattas som ett stort ingrepp och många väljer att hoppa över denna och helt enkelt utesluta andra alternativ.
Både Ina och jag upplevde dock att det var viktigt att få veta säkert om det rör sig om SLO och valde därmed att genomföra biopsin. För oss i den situationen som vi var då kändes inte det här som någon större sak. Ester hade inga problem med läkningen och var redan på stark smärtlindring och hade därför inget mer besvär av detta ingrepp. För oss gav även biopsoin ett säkert svar och det finns inget spekulera, vi vet att det rör sig om SLO

Avel
Vad gäller för den fortsätta aveln då? Dessa svar fick vi från Kerstin Bergvall som många år har forskat och arbetat med SLO
Sjuka individer ? Ska aldrig användas i avel – rätt solklart.
Tiken och hanen som lämnat avkomma med SLO? Dessa kan fortsätta användas i aveln men man bör välja andra linjer i framtida aveln och  ta reda på så mycket som möjligt så inte det finns nära släktade SLO-hundar i närheten av den tilltänkta tiken/hanen
Syskonen till den sjuka hund?
Syskon till sjuka individer kan och bör användas till aveln då man inte skall utesluta friska individer ur avel och på samma sätt som på föräldrarna till den sjuka bör man göra noggranna undersökningar på bakgrunden för den tilltänkta hanen/tiken.
Kerstin Bergvall rekommenderar att man även sätter in Viacutan på kullsyskon till en sjuk hund
Man ska aldrig para två hundar som båda har närsläktade sjuka hundar (t.ex. syskon). Detta står även som en rekommendation i RAS för Bearded collie.

Mat/vaccin/fästingmedel
Det här är kapitel där det finns olika åsikter. Det rekommendationer som vi har fått från Kerstin B. är följande:
Mat – man har inte kunnat bekräfta samband med foder och SLO förutom i en liten studie på några enstaka hundar i Tyskland. En del väljer att gå över till allergifoder men det finns ingen allmän rekommendation på detta eller att det heller skulle hjälpa  sjukdomen att göra detta. Ester har alltid ätit färskfoder och just nu väljer vi att fortsätta med det.
Vaccin – man har inte heller kunnat bekräfta att vaccin skulle trigga igång SLO.
Fästingmedel – det finns ingenting som i dagsläget säger att t.ex. fästingmedel bör undvikas på hundar med SLO.


Här är en länk till SLU’s projekt om SLO: http://hunddna.slu.se/?page_id=157